17th Aug 2025
En gång i ett rosa rum längst upp i ett litet hus stod en mycket speciell våningssäng – en rund, grön säng som såg ut som ett fönster rakt ut i rymden. "Kolla på stjärnorna, Max!" sa Lina, med stora ögon. Max nickade, "Och månen blinkar! Vi måste sova nu!" De kröp ner under täcket, men de visste att när natten kom, blev sängen magisk. Stjärnorna på sängens vägg började glittra på riktigt, och helt plötsligt försvann de bortom molnen.
När Lina och Max somnade, öppnades en osynlig dörr. Sängen blev en magisk kapsel som flög genom rymden. De reste mellan planeter och pratade med mångubben. "Hej, mångubben!" ropade Max. "Har du sett Stjärnkompassen?" Mångubben blinkade och sa, "Ja, den är i fara! Ni måste hjälpa!" De flög genom galaxer och träffade kometkatten Nova, som sa, "Följ med mig! Gnistan finns i nebulosan!" De kämpade fa utbing stjärnornas hemlighet.
När de satte tillbaka gnistan i kompassen, blev hela Stjärnlandet levande. Lina och Max skrattade när färgerna sprutade över drömmarna. "Äventyr väntar oss igen!" sa Lina. De visste nu att så länge Stjärnbädden stod kvar i rummet, skulle äventyren aldrig ta slut.
När de flög tillbaka till sitt rosa rum, märkte de att en liten stjärna hade följt med dem. "Titta, Max!" sa Lina och pekade på stjärnan som dansade runt sängen. Stjärnan skrattade och sa, "Tack för att ni räddade Stjärnkompassen! Jag är er vän nu!" Max log stort och sa, "Vi ses i nästa äventyr, lilla stjärna!"
Innan de visste ordet av var de tillbaka i sina sängar, och allt var som vanligt igen. Men en gnista av magi fanns kvar, och de visste att nästa natt kunde föra dem vart som helst i universum. "Godnatt, Max," viskade Lina och kramade sin kudde. "Godnatt, Lina," svarade Max, och drömmarna om nya äventyr började redan att växa i deras sinnen. Stjärnbädden var redo att ta dem på nya äventyr, ständigt väntande under den glittrande natthimlen.
