12th Oct 2024
I en liten by bodde en förnuftig flicka som hette Elin. Hon drömde om att utforska varma länder, där solen sken och blommor blommade. Varje natt låg hon i sin säng och fantiserade om bigarråträd och hav utan slut.
Elin bestämde sig för att följa sin dröm. Med en gammal ryggsäck och sitt mod, gav hon sig av vid gryningens första ljus. Hon lämnade byn med hjärtat fyllt av förväntan, för världen var stor och fylld av oanade äventyr.
På sin väg stötte hon på en pratglad fågel som sjöng vackra sånger. ”Följ mig, Elin! Jag visar dig vägen till Ljusets Rike!” Fågeln flög iväg och Elin sprang snabbt efter, genom skogar så djupa och gröna.
Efter att ha rest länge kom Elin till en glittrande sjö. Vattnet var klart som kristall och speglade himlen som en dröm. Där mötte Elin en vänlig gammal kvinna som bar en ljus klänning. ”Välkommen, Elin! Du är redan i Ljusets Rike!”
Kvinnan berättade för Elin om magiska varelser och vänskap. De dansade runt sjön i skratt och glädje, och Elin kände sig mer hemma än någonsin. "Här är alla drömmar möjliga, bara tro på dig själv!" sa kvinnan med ett leende.
Elin lärde sig att tillsammans med andra, kunde man göra stordåd. De skapade en stor fest, där alla i Ljusets Rike kom för att fira. Ljuset dansade i luften, medan musiken fyllde deras hjärtan med fest.
Men Elin insåg att hon saknade sin by, sina vänner och familj. ”Jag måste återvända, men jag kommer alltid att bära ert ljus i mitt hjärta,” sa hon med tårar i ögonen. Kvinnan svarade: “Du är alltid välkommen här, Elin!”
Med fågeln som guide flög Elin tillbaka, snabbt som vinden. Hon kände lyckan strömma inuti sig, för nu hade hon historia att berätta och minnen som skulle sprida glädje.
När hon kom hem till byn, genomsyrades allt av den glädje hon funnit. Hon berättade för alla om Ljusets Rike och hur drömmar kan bli sanna. Barnen lyssnade, med ögonen stora av beundran och hopp.